Den som väntar...
Vaknade idag av en känsla som jag nästan förträngt. Värken i händerna.
Även i benen, knäna och armarna härligt nog. Det blåser storm och alla graviditetshormoner har väl "äntligen" lämnat kroppen. Tillbaka till verkligheten skulle man kunna säga.
Jag vet att folk säkert bara tycker det är tragiskt/ointressant när man gnäller om sådant som smärtor, men det går liksom inte att låta bli. Det är lite terapi att få "prata av sig" när man har ont varje dag i princip.
Tror dom som har värk vet vad jag menar.
Till något roligare...
Idag får vi besked om vad som eventuellt kommer/inte kommer att ske inom några dagar. Jag är SÅ nervös och håller alla tummar för positiva besked! Åh, jag hatar att vänta. Vill veta nu!
Återkommer med förhoppningsvis glädjande nyheter senare under dagen.
(Ska dock inte jinxa detta för mycket.)
Även i benen, knäna och armarna härligt nog. Det blåser storm och alla graviditetshormoner har väl "äntligen" lämnat kroppen. Tillbaka till verkligheten skulle man kunna säga.
Jag vet att folk säkert bara tycker det är tragiskt/ointressant när man gnäller om sådant som smärtor, men det går liksom inte att låta bli. Det är lite terapi att få "prata av sig" när man har ont varje dag i princip.
Tror dom som har värk vet vad jag menar.
Till något roligare...
Idag får vi besked om vad som eventuellt kommer/inte kommer att ske inom några dagar. Jag är SÅ nervös och håller alla tummar för positiva besked! Åh, jag hatar att vänta. Vill veta nu!
Återkommer med förhoppningsvis glädjande nyheter senare under dagen.
(Ska dock inte jinxa detta för mycket.)
Kommentarer
Trackback
