Min ögonsten
Igår sa en person till mig att Vixie börjar bli till åren. Jag ser det inte. Jag ser samma hund (om än lite förståndigare - kanske) som jag gjorde för tre år sedan! Samma livsglädje, samma energi, samma lekfulla ryck när hon är utomhus, samma humor och samma pigga blick...
Hon kan jaga vantar (man kastar en, hon hämtar den springer förbi mig och släpper av den bredvid mig i farten samtidigt som jag kastar vante nummer två åt motsatt håll) och snöklumpar i oändlighet!
Vilket hon gjort idag. Fullt ös medvetslös. Dock var det bebis som stod för medvetslösheten då hon sov i vagnen medan Vixie och jag hade fullt upp.
Finare hund kommer jag aldrig att känna.
& jag hoppas för allt i världen att vi har många år kvar tillsammans! ♥
& jag hoppas för allt i världen att vi har många år kvar tillsammans! ♥
Kommentarer
Postat av: jossan
Vad fint skrivet, och jättefina bilder! :)
Trackback
