Vår i mitt fönster
Foto "Katt"
Kurs
Igår ringde han och frågade om jag var intresserad av en två-dagars kurs med tränaren Rick LeMay - han är BRA! Jag har aldrig lyckats varit med på dom kurserna tidigare och kände hur jag ville... men ekonomin tillät inte.
Ikväll ringde han igen och ville så hemkt gärna att jag skulle säga ja, så jag kunde inte hålla mig. Han är bra snäll den mannen, hjälper det som går för att det ska fungera för alla inblandade.
Så, om exakt en månad ska jag rida tre pass för Rick LeMay! Jag är tok-peppad! Skulle vilja ha med någon kompis då, någon som vill? :P Vore kul om någon kunde fotografera lite kanske...
Våren
En sak jag tycker är lite jobbig är att man oftast bara är hemma numera. Man flänger inte omkring med vännerna längre och jag saknar inte flängandet, men vännerna.
Visst, man "kan" inte flänga hur som helst när man har en bebis med behov av olika slag men jag skulle vilja umgås med folk lite oftare.
Jag antar att man blir lite lat som småbarnsmamma. Man orkar inte packa vagnen och diverse annat, stämma in med tider osv. varje dag för att hänga på stan. Sen har man inte råd till så mycket. Nåväl. Inte vara bitter.
Våren är i alla fall nära, träden har börjat knoppa sig. Kanske ska jag lyckas knoppa och blomma snart igen också... har dock gått upp 1,5 kg igen. Vad sjutton? Har bakat en kladdkaka ikväll. Smart move.
Men efter den så blir det inga mer godsaker. Ever.
Hallå där ute?!
Ser lite fattigt ut på läsare, men är glad för dom få som finns iaf. Ville bara kolla vilka det är. :)
Jag ska bli bättre på att fotografera nu igen (har haft några dagars paus) så det händer något i bloggen.
Motljus
Jag har börjat träna på att fotografera i motljus - verkligen inte det enklaste! Men det blir otroligt fina bilder när man lyckas och vet vad man gör. Vägen dit känns lång, men det är roligt att ha ett mål!
Fågelbo
Idag slängde jag ihop en liten fågelholk till min lilla flickas rum.
Gjort av kartong och tidningsurklipp!
Vårkänslor
Jag älskar pasteller på våren och i år är det dessutom en stor trend inom inredning
Tips! Jag plockade några skott från mina murgrönor och satte på köks- och vardagsrumsbordet
Även min murgröna fick ett rosa sidenband för att matcha kannan
En gammal glasburk blev den perfekta krukan till mina små ehm...ja, vad det nu var för
blomma jag köpte...hyacinter av mågot slag? Fin är den i allafall!
Bordet
Jag har suktat länge efter det... Förälskelsen är total och nu behöver man inte längre ställa läsken på golvet när det är fredagsmys, haha!
Jag har även vår-stylat hemmet lite idag.
Bilder kommer i nästa inlägg.
Change isn't always a good thing
Jag avskyr när saker och ting inte går som man tänkt sig. Det är det värsta jag vet.
Nåväl, jag har världens finaste vovve i alla fall, och världens finaste dotter! (Och världens finaste sambo, kanske man ska tillägga.) Men just nu är ingenting riktigt som det ska. Men det blir väl bättre. Efter regn kommer solsken säger dom ju...
Jag behöver solsken. RIKTIGT solsken. Sommar. Känna det som att man lever och har roligt igen!
Grilla med vännerna, träna Vixie på klubben, fika i solen, ligga i gräset, bada...
DET är solsken, kära vänner.
Visst får man heja på sig själv?
Min inskrivningsvikt var 62 kg när jag blev gravid. På förlossningen stod vågen på skrämmande 81 kg, alltså +19 kg!
Var väldigt skeptisk att jag skulle få bort det på nio månader som dom hävdar att det brukar ta efter en graviditet.
Nu, 5 månader senare, står vågen på underbara 61,8 kg!
Igår kom jag i alla mina vanliga jeans utan problem så nu återstår bara cirka 4 kg till målvikt.
Känns i alla fall som att alla promenader har gjort sitt! Lycka!
Dessutom tycker jag inte alls att bristningarna syns särskilt mycket längre, dom har liksom redan bleknat?
Fick ju bara bristningar just runt navel-området vilket var skönt. Men såhär i efterhand bryr jag mig verkligen inte om min mage hade sett ut som tigerränder! Man fick ju något så otroligt fint som man aldrig någonsin kan jämföra med att vara nöjd med sin kropp. Det är väldigt banalt.
Men det känns ju ändå roligt att man inte ser så tokig ut som man hade föreställt sig när man blev gravid! Typ hängskinn ner till knäskålarna osv. Haha, vad löjlig man var!
Kommer LÄTT att unna mig en fin bikini i sommar och stolt gå på stranden med mina små tigerränder! Nu när det börjar tina på vägarna ska jag börja springa igen så lagom till badsäsongen SKA jag vara i mitt livs form (eller nåt) igen!
Den som väntar...
Även i benen, knäna och armarna härligt nog. Det blåser storm och alla graviditetshormoner har väl "äntligen" lämnat kroppen. Tillbaka till verkligheten skulle man kunna säga.
Jag vet att folk säkert bara tycker det är tragiskt/ointressant när man gnäller om sådant som smärtor, men det går liksom inte att låta bli. Det är lite terapi att få "prata av sig" när man har ont varje dag i princip.
Tror dom som har värk vet vad jag menar.
Till något roligare...
Idag får vi besked om vad som eventuellt kommer/inte kommer att ske inom några dagar. Jag är SÅ nervös och håller alla tummar för positiva besked! Åh, jag hatar att vänta. Vill veta nu!
Återkommer med förhoppningsvis glädjande nyheter senare under dagen.
(Ska dock inte jinxa detta för mycket.)
Oops.
Jag säger: "Jaja, vi pratar väl tills jag dör."
Awesome.
Värsta hemmafrun
Idag har jag i alla fall varit galet effektiv hemmafru och hunnit med följande:
kl. 10.20 var jag i stan för att storhandla, lillan fick sitta i kundvagnen och hade hysteriskt kul med handlarlappen, sedan kånka ut alla tusen varor i bilen, åka och tanka, åka ut till stallet och rida, hem igen, plocka in varorna, städa ur bilen medan lillan sov, källsortera och åka iväg med det till återvinningsstationen.
Sedan blev lek med lillan länge och så middagsdags för lillan.
Tjohej så duktig jag varit!
Och jag var så glad efter ridningen... Hästen jag rider är ganska "skvättig" av sig och kan flyga som värsta pegasus för något så simpelt som att det blåser lite en dag, att någon kommer fram runt ett hörn, något som fladdrar till osv.
Idag var det halverst storm, en plast i car-porten som fladdrade i vinden (brukar han vara livrädd för), en pressenning som fladdrade i ett annat hörn och grannen som gjorde donuts med sin skoter.
Men han små-ryckte bara 2 gånger!!! Tror det har gett en del att jag ridit honom så pass mycket och han har fått jobba ordentligt! Känns himla roligt iaf, man känner att han börjat lita på mig. ♥
Har tagit ett beslut också - ingen häst för mig något mer. Jag tycker man ska ägna tiden åt sina barn, och en häst tar alldeles för mycket tid och pengar. Känns riktigt rätt! Jag har haft min underbara häst-tid helt enkelt.
Vill bara påpeka att bland annat denna bild är 100% oredigerad. Inget ljus, ingen beskärning.. INGENTING!
Helt underbart det är att fotografera numera! Och bättre ska det bli, då apan bakom kameran ska försöka utvecklas också... Jag är typ överlycklig. ♥
Min ögonsten
Igår sa en person till mig att Vixie börjar bli till åren. Jag ser det inte. Jag ser samma hund (om än lite förståndigare - kanske) som jag gjorde för tre år sedan! Samma livsglädje, samma energi, samma lekfulla ryck när hon är utomhus, samma humor och samma pigga blick...
Hon kan jaga vantar (man kastar en, hon hämtar den springer förbi mig och släpper av den bredvid mig i farten samtidigt som jag kastar vante nummer två åt motsatt håll) och snöklumpar i oändlighet!
Vilket hon gjort idag. Fullt ös medvetslös. Dock var det bebis som stod för medvetslösheten då hon sov i vagnen medan Vixie och jag hade fullt upp.
& jag hoppas för allt i världen att vi har många år kvar tillsammans! ♥
Fredag
Denna helg bjuder på dop av finaste lilla Milton ♥ och på söndag ska vi på en liten utflykt till hemlig destination...
Världens Vackraste Vixie
Nikkor i mitt hjärta
Jag bugar mig för dess excellens. Nu kommer kameran att missbrukas.