Upp i sadeln igen

Jag har alltid varit en person som trivts ensam. Men nu? Jag får nästan panik vissa kvällar om jag måste sitta hemma själv - ja, My är ju med. Men vuxet sällskap behövs. När man jobbade fick man ju den sociala delen där.

Idag har vi i alla fall varit hos svärmor. Dannes styvpappa har skadat handen ordentligt så jag har tagit på mig att rida hans häst några gånger i veckan och Danne har hjälpt till med ved och lite annat. Det var skönt att få sitta på en häst igen! Och extra roligt att man kan bidra med något och hjälpa till såklart!
Men vilken underbar känsla det är att vara i stallet igen. Saknar det så otroligt mycket. Det är den bästa terapin man kan unna sig som människa.

Undrar hur mycket träningsvärk jag kommer att ha imorgon?

Bjuder på en bild av min förra häst -
du kommer fattas mig resten av mitt liv!!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0